carroka

Jag vill bara hem nu.
Eller jag vill inte hem, jag vill hem till Mikaela, sitta på hennes balkong och kjedjeröka tills soluppgången och prata om allt och inget. Jag saknar det så fruktansvärt mycket. Men jag antar att det är bra då jag kommer att uppskatta det mer när vi träffas igen...

Idag är en sån dag jag undrar vad i helvette jag gör här, när jag kan vara hemma och umgås med min familj och mina vänner, och ha roligt. Istället ligger jag inne en fredag kväll och har ångest, extrem ångest. Och jag vet inte ens över vad.

Mina panikångest attacker hade faktiskt upphört för en månad, idag har jag haft två. Inte riktigt farliga, men i morse så svimmade jag pga "attacken" och i skolan så sprang jag bara till toaletten, fick ingen luft, fick klaustofobi, kände mig instängd visste inte vad jag skulle göra. Men jag svimmade inte då.

Idag skulle jag döda för en flaska vodka och cigg, lite gräs skulle inte sitta helt fel. Men jag har lovat Micka att inte göra det här, och jag står fast vi mitt löfte, även fast jag blir erbjuden väldigt ofta och det är väldigt lockande. Det är för dig mitt hjärta.

Jag ska vänta till C, J och I har gått och lagt sig, sen ska jag gå till baren och ta något gott och dricka. Vi har druckigt lite ikv, men inte så mycket och jag vill ha mer! Fördelen med att dem är alkholiserade, dem märker inte när jag tar där ifrån, för dem vågar inte fråga. för dem skäms över att dem dricker så mycket att dem inte vet vart det tar vägen.